. Söndag 5 Maj .
Ragge körde till Göteborg i torsdags (utb. inför det nya jobbet). Jag saknar honom massor samtidigt som det är skönt att vara för sig själv, pula lite här hemma, titta på film, surfa på nätet, ha nattlampan tänd hela natten. Ja, allt det där man annars måste anpassa efter den andra vuxna i hemmet.
Det är ju bara det att 5 timmar efter att han hade kört hemifrån så bröt maginfluensan ut med full kraft på killarna. Först Dylan och sen Colin. Det har varit fullstädigt kaos. Jag har inte hunnit vila, sova, äta, gå på toaletten för det är alltid någon som spytt ner antingen sig själv, en säng, golvet eller allt på en gång. Första natten började med att Dylan kräkte i sin säng (sov i en resesäng inne i vårat sovrum, jag hade bäddat i soffan till mig) så jag fick renbädda sängen, duscha av och byta om på honom. Precis när jag bäddar ner honom kräker Colin. Samma visa där inne och så fort jag lägger ner honom så kräker Dylan igen. Såddär höll det på heeela natten. Jag fick i alla fall 2,5 timmes sömn (00-02.30) vilket var mer än jag hade hoppats på. Andra natten låg Dylan med nästan 40 graders feber och magont. Var i ett mellanläge mellan vaket och sovande och bara jämrade sig och pep. Jag försökte ringa 1177 men kom inte fram. Kom sen på att om jag spelade "gummibjörn" på låg nivå och kliade honom på ryggen så somnade han. Var 15'e minut vaknade han och jag fick göra om proceduren. Tvättmaskinen har verkligen fått visa vad den går för, det har varit en kär vän! Som tur var så var pappa och hans fru här på besök i onsdags och då fick jag en idé att Duffy skulle följa med dem hem och det var en jäkla tur det, för han hade inte fått en chans att komma ut något dessa dagar! Svärföräldrarna har kört alla mina ärenden fram och tillbaka, t.ex. handlat mat, blöjor, vätskeersättning, alvedon, o.s.v. Både svärföräldrarna, Ragge, pappa och hans fru och Ragges faster har ringt flera gånger om dagen för att få uppdatering och för att peppa mig, det har jag verkligen behövt! Och sen alla dessa fina sms man fått av både familj, vänner och arbetskamrater! Jag har inte kännt mig bortglömd kan jag ju säga!
Så, nu har jag fått berätta det! Idag har vädret varit helt underbart så jag och pojkarna tog en tur ner till netto efter att de hade sovit middag. Vi träffade på svärmor där och blev hembjudna på kaffe, jag var inte sen med att tacka ja! Jag har ju inte träffat en människa under dessa dagarna! Jo, jag har pratat med svärmor genom ett fönster, det är allt, haha! Jag tog tillfället i akt och sprang innom nya kondis här i Osby för att köpa "tack-bakelser" att bjuda på vilket blev uppskattat. Vi pratade massor, jag fick vädra ur mig mina traumatiska dagar och vi busade med kidsen och drack kaffe. Barnen åt även sin första hela portion med mat sedan i onsdags. Det var verkligen en lättnad med tanke på att jag till och med bjöd dem på chokladpudding till frukost, men icke...
Imorgon blir det en säng till svärisarna och farbror Peter igen och förmodligen blir det en vända in till Ragges faster med, hennes man mår inte så bra och han behöver piggas upp lite och barnen är ett väldigt bra må-bra-medel på honom vad jag har förstått.
Det är ju bara det att 5 timmar efter att han hade kört hemifrån så bröt maginfluensan ut med full kraft på killarna. Först Dylan och sen Colin. Det har varit fullstädigt kaos. Jag har inte hunnit vila, sova, äta, gå på toaletten för det är alltid någon som spytt ner antingen sig själv, en säng, golvet eller allt på en gång. Första natten började med att Dylan kräkte i sin säng (sov i en resesäng inne i vårat sovrum, jag hade bäddat i soffan till mig) så jag fick renbädda sängen, duscha av och byta om på honom. Precis när jag bäddar ner honom kräker Colin. Samma visa där inne och så fort jag lägger ner honom så kräker Dylan igen. Såddär höll det på heeela natten. Jag fick i alla fall 2,5 timmes sömn (00-02.30) vilket var mer än jag hade hoppats på. Andra natten låg Dylan med nästan 40 graders feber och magont. Var i ett mellanläge mellan vaket och sovande och bara jämrade sig och pep. Jag försökte ringa 1177 men kom inte fram. Kom sen på att om jag spelade "gummibjörn" på låg nivå och kliade honom på ryggen så somnade han. Var 15'e minut vaknade han och jag fick göra om proceduren. Tvättmaskinen har verkligen fått visa vad den går för, det har varit en kär vän! Som tur var så var pappa och hans fru här på besök i onsdags och då fick jag en idé att Duffy skulle följa med dem hem och det var en jäkla tur det, för han hade inte fått en chans att komma ut något dessa dagar! Svärföräldrarna har kört alla mina ärenden fram och tillbaka, t.ex. handlat mat, blöjor, vätskeersättning, alvedon, o.s.v. Både svärföräldrarna, Ragge, pappa och hans fru och Ragges faster har ringt flera gånger om dagen för att få uppdatering och för att peppa mig, det har jag verkligen behövt! Och sen alla dessa fina sms man fått av både familj, vänner och arbetskamrater! Jag har inte kännt mig bortglömd kan jag ju säga!
Så, nu har jag fått berätta det! Idag har vädret varit helt underbart så jag och pojkarna tog en tur ner till netto efter att de hade sovit middag. Vi träffade på svärmor där och blev hembjudna på kaffe, jag var inte sen med att tacka ja! Jag har ju inte träffat en människa under dessa dagarna! Jo, jag har pratat med svärmor genom ett fönster, det är allt, haha! Jag tog tillfället i akt och sprang innom nya kondis här i Osby för att köpa "tack-bakelser" att bjuda på vilket blev uppskattat. Vi pratade massor, jag fick vädra ur mig mina traumatiska dagar och vi busade med kidsen och drack kaffe. Barnen åt även sin första hela portion med mat sedan i onsdags. Det var verkligen en lättnad med tanke på att jag till och med bjöd dem på chokladpudding till frukost, men icke...
Imorgon blir det en säng till svärisarna och farbror Peter igen och förmodligen blir det en vända in till Ragges faster med, hennes man mår inte så bra och han behöver piggas upp lite och barnen är ett väldigt bra må-bra-medel på honom vad jag har förstått.
