. Söndag 22 April .
Nu är det alltså dags att uppdatera här igen, har haft mindre tid nu än någonsin när pojkarna kommit och vi flyttat och grejat!
Den 14/1 åkte vi alltså in till förlossningen då vattnet gått 9.45 på förmiddagen. Eftersom det var tvillingar så skrevs jag in direkt och vi inväntade bara händelsen. Det gick väldigt segt och värkarna kom aldrig så tillslut blev jag igångsatt 16/1 kl 10 (värkarna började direkt) och efter 17,5 timmar med värkar kom först lilla Dylan och 21 minuter efter kom Colin. Till hjälp hade jag akupunktur, lustgas, ryggbedövning och en personalstyrka på ca 8 personer och sist men inte minst min tålmodiga och kärleksfulla krambjörn Ragge! Helt otroligt att han orkade stå brevid mig alla dessa timmar och bara överösa mig med possitivitet. Vi hamnade på BB 9 timmar efter förlossningen men där upptäckte de på kvällen att gossarna hade gulsot och var nerkylda så vi blev skickade till neonatalen där pojkarna fick sova i en uv-belyst kuvös i 2 dagar. Sedan kom vi tillbaka till BB och efter 3 dagar där upptäckte de gulsot igen, men denna gången fick vi stanna kvar på BB medan de solade. Den 22/1 fick vi äntligen åka hem! Då hade jag inte fått mig en nypa frisk luft på 8 dygn så det var helt sjukt att komma ut. Och man kände först då hur trött man faktiskt var.
Den 2/2 (tror jag det var) åkte vi in med Dylan på csk då han hade kräkt i en vecka och fick inte behålla någon mat. Efter ett ultraljud upptäckte de en förstorad magmun som gjorde att maten inte kunde passera ut i tolvfingertarmen och därmed åkte maten tillbaka den vägen den kom ifrån. Den 6/2 opererades han för detta och repade sig sedan bara på ett par dagar. Samma sak hände med Colin bara 3 dagar efter att vi kommit hem med Dylan och den 14/2 (alla hjärtans dag) opererades även han. Han hämtade sig efter en dag och vi fick åka hem dagen efter.
Nu har >3 månader gått sen pojkarna föddes och det har varit arbetssamma månader men det är ett mycket kärt besvär! Våra pojkar är helt underbara och mitt skulle inte fungera normalt utan dem längre! De är värda varenda liten gnutta energi i mig och de har det absolut vackraste leendet i världshistorien!
Den 4/3 flyttade vi till en vacker 3a i Osby (min man är uppväxt här) och här trivs jag hur bra som helst!
Här är bilder på pojkarna. Första bilden är Colin och den andra är Dylan.
