. Fredag 11 Mars .
Då börjar min fredag såhär, va. Tack gode gud att det är sista dagen inför 3 dagaras ledighet!
Jag vaknade klockan 01.50 av att min älskade man slår sig trubbiga, hemska armbåge i min rygg. Ingen skada skedd och jag överlevde utan värre skador. Jag knuffade helt enkelt undan armen på honom. Men som det fantastiska geni som han är så tror jag inte ens att det hinner dröja 10 sekunder, då kommer den tillbaka med dubbel kraft för att hämnas min kylighet.
Jag börjar vända och vrida på mig och hör att det stormar som bara den utanför. Hunden kan inte alls bestämma sig om han ska ligga under eller ovanpå täcket, nere vid mina fötter, på min arm eller på min mage så han byter helt enkelt plats var annan minut för att slippa beslutsångest. Han låter dessutom en hel del när han inte riktigt kan sova. Han grymtar och suckar och stonkar.
Dessutom börjar man känna sig lite kissig? Men jag tänkte att "Nee, jag MÅSTE verkligen sova nu! Jag ska ju jobba imorgon..." Men hunden fortsätter med sitt, stormen lägger sig ju inte, tankarna börjar skena iväg på en massa annat och nödigheten går ju klart inte över. Så när klockan var 03.10 gav jag upp, satte istället igång en kanna kaffe och gjorde mig färdig för jobbet och satte mig vid dumburken.
Även om jag känner mig som en marshmallow så känns det faktist rätt skönt att vara uppe tidigt med tanke på att jag är en jäkla tidspessimist, jag tycker alltid att jag inte hinner med det jag ska, men det är för att jag MÅSTE fylla ut min tid med NÅGOT alltid. Inte bra...
